CE-märket infördes i början av 90-talet för att ge tillverkaren ett sätt att visa att produkten överensstämmer med direktivens krav. CE-märket innebär att produkten kan säljas fritt inom EU och behöver exempelvis inte provas på nytt i de olika medlemsstaterna. För vissa produkter som anses särskilt riskfyllda eller som måste provas krävs i direktiven att tillverkaren ska vända sig till ett eller flera oberoende tredjepartsorgan, så kallade anmälda organ. Dessa organ är kompetensbedömda och erkända av EU:s medlemsstater att utföra provning, certifiering och kontroll i enlighet med de olika direktivens krav.

Nedan finns en lista över de produktområden som innefattar produkter som skall vara CE-märkta och de svenska myndigheter som bl a genom marknadskontroll skall övervaka att bestämmelserna för CE-märkta produkter följs. Numret bredvid varje produktområde anger det EG-direktiv som införlivats i den svenska lagstiftningen vilken reglerar produkterna i fråga.

Övriga myndigheter som övervakar vissa egenskaper hos produkter som ska vara CE-märkta är Kemikalieinspektionen och Strålsäkerhetsmyndigheten.

Tullverket har, i samarbete med myndigheterna, möjlighet att förhindra att produkter från länder utanför EU/EES släpps ut på den svenska marknaden om de inte är CE-märkta eller uppfyller kraven för CE-märket.